hagakyrkan

Hör tro och politik ihop?
Det är delade meningar om den frågan bland Sveriges kristenhet, 30 % säger "nej", 63 % säger "ja" och 7 % säger "vet ej" (Enligt undersökning på dagen.se).
 
För att kunna svara på frågan i detalj så måste den definieras i detalj, först och främst, vad är politik? Ordet politik kommer från grekiskan och grundbetydelsen är "det som rör staten" - Alltså allt som rör det samhälle vi lever i.

Så om frågan menar "Kan tro och det som rör staten fungera i harmoni med varandra?" då blir det mer intressant att fundera kring.
 
Vi vet att det verkligen har skett en "förruttnelse" i vårt samhälle, innan väckelsen kom till Sverige i början av 1900-talet var Svensken på väg att supa sig till döds, men allt fick sin vändning genom kyrkan, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. Kyrkans engagemang i "det som rör staten" fick den negativa trenden att vända. Med det i bakgrunden kan vi med säkerhet svara "Ja" på frågan om tro och politik kan höra ihop.

Som kristna får vi vara ljus och salt i vårt samhälle, ljus som lyser upp sanningen och leder rätt, salt som konserverar bibelns värderingar så att inte världens (media och andra påverkanskrafter) influenser får de att ruttna (Matt 5:13 ff). Vi får vara ljus och salt med politiken som medel. 
 
För att ge frågan rättvisa så finns det en annan bakgrund att ta hänsyn till.
Historien har påvisat att politik sällan går hand i hand med bibelns grunder. Personer i ledande ställning hos Katolska kyrkan genom tiderna blandat upp sin egen politik med bibelns sanningar, och det har fått förödande konsekvenser. I mer modern tid har den kristna högern i USA fått stort inflytande på sitt land, ett inflytande som tyvärr lett till mycket negativt, det verkligt kristna livets kärna har sällan fått komma till uttryck i politiken. Efter att ha gjort dessa två vitt skilda iakttagelser finns det en slutsats att göra:
 
Politik är ett verktyg, det har förmåga till att slå sönder och bygga upp, det har potential till både gott och ont, avgörandet ligger hos den som håller i verktyget.
 
Nu står i början av 2000-talet och vi ser samma negativa trend som för 100 år sedan. Frågorna till ställningstagande är dessa: Är vi nöjda med hur samhället ser ut nu? Är vi nöjda med vad som sänds på TV? Är vi nöjda med synen på familjen? Är vi nöjda med synen på människan? Vi kan hjälpa vår nästa - samhället, och min utmaning till dig som läser är att göra en skillnad i din vardag där du är; Framför TV:n, vid busshållplatsen i samtalet på skolan men också i den offentliga politiken.

Kom ihåg att ta med er detta, Fil 2:4 - Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Fil 2:13 - Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte.                        

Svaret på frågan om tro och politik hör ihop beror på dig, greppa verktyget och gör en skillnad. Lycka till!
 
/Jonatan

I Hagakyrkan finns det möjlighet att köpa kristen litteratur vid församlingens bokbord. Tidigare har alla böcker beställts av församlingen och sedan funnits att köpa av dig som privatperson.

Tyvärr har detta inneburit onödiga utgifter när böcker inte blivit köpta, därför har vi nu kompletterat med en ny typ av bokbord. Det nya innebär inte extra kostnader för församlingen men ett utökat bokbord för dig. De nya "böckerna" hänger nu i snören nere i församlingsvåningen. Böckerna är närmare bestämt endast framsida och baksida -med förklaring. När man har läst om boken/cd:n och är redo att handla så fyller man i vad man vill köpa på beställningslistan.



Boken/cd:n finns sedan att hämta vid bokbordet söndagen efter, mot betalning. Hur enkelt som helst.

Har ni frågor om detta, kontakta mig, Jonatan eller undersök bokbordet.

/Jonatan

Jag ger här en sammanfattning om vad samlingen för daglediga (i Hagakyrkan) handlade om onsdagen den 10 oktober 2007.

Boken "veckovis" - som vi följer - tog i det här kapitlet upp vikten av att vara som en tvättsvamp. Inte vilken tvättsvamp som helst, utan växten som kallas tvättsvamp.

"Varför ska vi vara som en tvättsvamp?" fick samtalsfrågan bli och svaren blev omväxlande men jag ska här i punktform försöka sammanfatta det i överskådligt.

• En tvättsvamp lever i och av vattnet. - Precis på samma sätt får vi leva i och av Gud. Vi får finnas i Guds närhet när vi ber och lovsjunger honom. Vi får också kraft av Gud när vi utför vårt dagliga arbete eller hamnar i problem.
  
• En tvättsvamps naturliga livsrum är vattnet - På samma sätt är vårt naturliga livsrum att få vara hos Gud. David (psaltaren) skriver "bara hos Gud finner jag ro".
  
• Om tvättsvampen inte blir fylld med vatten så hårdnar den - Även där ser vi att människan funkar på samma sätt. Fyller vi oss inte med "Gud", Guds ord, bön och den kristna gemenskapen så torkar vi och hårdnar som människor. "Ty i Honom är det vi lever rör oss och är till". (Apg 17:28).

Inser jag att mitt liv är lika beroende av Gud som tvättsvampens liv är beroende av vattnet? Vad får det för inverkan på mitt liv?

/Jonatan

Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Joh. 15:16-17

I slutet på augusti ett år damp det ner ett brev i brevlådan. Det var mitt röstkort. Dags att uppfylla sin medborgerliga plikt och avge sin röst i bl a riksdagsvalet.

Dagarna efter att jag fått mitt röstkort fylldes åter brevlådan, nu med reklam från de olika partierna. Förtryckta röstkort och färgglada broschyrer där stylade partiföreträdare ler så förtroendeingivande som möjligt. Samtidigt fylldes medierna av valreportage och opinionsinstituten spottade ut väljarundersökningar i rasande fart.

Vänstern mot Högern i svallande debatter och samtidigt trängsel i mitten för att inte sticka ut för mycket.

Vart fjärde år upprepas samma procedur. Det är lite av grevinnan och betjänten över det hela: "Samma procedur som förra året James!"

Det är riksdagsval och Sveriges befolkning ska välja sina företrädare till maktens korridorer. Nu ska det avgöras vem eller vilka som ska få regeringsmakten under nästa mandatperiod.     

I nya testamentet möts vi också av ett tydligt valbudskap men valet verkar redan vara avgjort. Det handlar dock inte om ett på förhand uppgjort val där en viss kandidat tillskansar sig makten med hjälp av mygel och valfusk.

Nya testamentets valbudskap handlar om en regent som längtar efter att få dela med sig av makten. En regent som verkar finna glädje i, och nästan har satt i system, att ge av sin makt till den som har sämst förutsättningar att förvalta den. Ju sämre förutsättningar ju mer makt verkar vid en ytlig betraktelse vara slutsatsen. Men stannar vi upp ett tag ser vi att denna regent har helt andra utgångspunkter än vi ofta har, när det gäller människors förutsättningar. Här värderas vilja och hjärtats inställning mycket högre än ytan och förmågan att le förtroendeingivande.

Regenten, Jesus Kristus, har valt att dela sin makt och kraft med oss svaga människor.

I riksdagsvalet tävlar partiföreträdarna om att visa sig mest värda makten i hopp om att ingen ska hitta eventuellt begravda hundar och lik i garderoben. I Guds rike ger Jesus sin makt till den som ärligt visar honom sina hundgravar och stinkande skåp.

På ett grovt och dystert kors, långt bort från fyrfärgstryckta broschyrer och välsminkade ansikten gjorde Jesus Kristus sitt val. Han valde att ta med sig våra begravda hundar och gömda garderobslik i döden. Genom sin uppståndelse och seger över döden har han sedan skapat en evig mandatperiod för dem som vill tro på honom.

Regenten Jesus Kristus har utvalt oss till att regera med honom i kärlek och kraft.

I den makten han delar med oss finns en oerhörd potential till rätta beslut, rättfärdiga gärningar och en växtkraft som kan ge fantastiska resultat.

Feta köttben och valfläsk i form av digra vallöften brukar kastas in i valrörelsens sista skälvande dagar. I Guds rike finns inga drypande köttben och inget valfläsk, bara en misshandlad och utmärglad kropp på en skampåle,

för Jesus har redan gjort sitt val!

/David

Svenskt kött kan ibland komma från Danmark, Tyskland eller Polen. Svenska bilar är ett hopplock av delar som tillverkas över hela världen. Äkta choklad innehåller bara en viss procent kakao. Jordgubbssaften innehåller kanske inga jordgubbar alls utan bara smakämnen.

Förpackningen till frukostflingorna är bara fylld till 65 procent med flingor, resten är luft.

Konserter och musikevenemang blir mimande artister med förinspelad playbackmusik.

Elektronikkedjorna annonserar i tjusiga broschyrer om varor som inte finns.

Reklamens "spara hundralappar" betyder "vi vill ha dina pengar".

Vad är äkta vara? Vem eller vad kan man lita på?

I en tid där reklam och marknadsföring ofta lovar mer än den håller möts vi av budskapet om en kung som rider på en åsna! Se där, ytterligare ett budskap som inte stämmer. Kungar rider på hästar, aldrig på åsnor!

Eller gör de det?

"Se din konung kommer...rättfärdig och segerrik är han... han kommer fattig ridande på en åsna" skriver profeten Sakarja. Han talar om ett kommande fridsrike. Ett herradöme som ska nå "intill jordens ändar". Det märkliga i Sakarjas framtidsvision är inte drömmen om ett globalt fridsrike. Det märkliga är att rikets kung gör entré på en åsna.

Evangelisten Matteus blir ögonvittne till hur Sakarjas framtidsvision går i uppfyllelse. Han beskriver i sitt 21 kapitel hur Jesus rider in i Jerusalem, på just en åsna, och blir hyllad som kung och Messias!

Sveriges rikes kung Carl den XVI Gustav har en märklig roll. Han är Sveriges statsöverhuvud men han har ingen egentlig makt, han styr inte över någon och ska helst inte uttala sig i någon fråga. Han har en konungs alla yttre attribut men saknar maktbefogenhet.

Den kung som Sakarja och Matteus beskriver har inga yttre stolta fasader, ingen lyx och ingen glamour. Däremot beskrivs han som rättfärdig och segerrik. Han beskrivs som den som kan utrota "stridens bågar" och den som kan "tala frid" till folken. Hans rike och herradöme sträcker sig över hela jorden och har makt att förändra.

Jag har själv skakat hand med både Carl den XVI Gustav och Drottning Silvia och jag tycker de är värdiga representanter för Sverige men de kan aldrig jämföras med den kung som Sakarja och Matteus skriver om. 

Kungen på åsnan gör i Matteus sista kapitel ett uttalande till jordens invånare, han säger:

"Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden...och jag är med er alla dagar intill tidens slut". Tänk, en riktig kung med all makt som vill vara med oss alla dagar.

Den dag jag träffade Sveriges kung kom han i en BMW av senaste modell. Den dag jag mötte "Sions kung" kom han på, just det, en åsna,  för riktiga kungar rider på åsnor

/David

Orden fälldes på vår samtalskväll om ett framtida utökat socialt engagemang. En av de inbjudna gästerna talade om vikten av att tänka långsiktigt och slutföra det man påbörjat och sa då: Skaffa aldrig sommarkatt!

Uttrycket ringde i mitt huvud när jag sedan kom hem på kvällen.

Vad är en sommarkatt? Ja det är ju den där gulliga katten som familjen skaffar när det är dags att åka till sommarhuset. Under några korta och intensiva sommarveckor förgyller katten tillvaron för de minsta i familjen. När det sedan blir dags att åka hem till stan lämnas katten kvar och många intalar sig själv att den lilla katten nog klarar sig, den kan ju fånga möss.

Men en katt är helt beroende av människan för att överleva. I den svenska faunan finns ingen vildkatt. De smutsiga, magra och skygga katter som kan ses stryka omkring är ingenting annat än övergivna före detta huskatter/sommarkatter. När hösten och vinter kommer dör katterna av svält eller kyla.

Skaffa aldrig sommarkatt! Orden kändes uppfordrande och jag började tänka på trons värld och min vandring med Herren. Finns det sommarkatter även där? Människor som jag mött under mina år som församlingsarbetare och pastor dök upp i mitt minne. Hur gick det för honom? Vart tog hon vägen?

När tron precis har fötts i en människa är hon ofta en stor glädje för oss som varit kristna längre. Det är ju fantastiskt att få se vad Gud gör i en människas liv. Inte sällan har vi också varit "duktiga" på att lyfta fram nykristna i olika sammanhang nästan som för att visa hur bra och framgångsrik just vår församling är.

Alltför många människor i vårt land bär med sig en sommarkattupplevelse. Under en kort och intensiv period fick de all vår uppmärksamhet i församlingarna men alldeles för tidigt  lämnades de att likt sommarkatten söka sin egen andliga föda. De klara sig nog, de har ju fått Anden intalar vi oss! Men på samma sätt som katten är beroende av människan för att överleva så är den nykristne beroende av församlingen för att överleva. I Guds rikes fauna finns inga vildkatter.

Nu är sommaren här med sol och värme. För många av oss betyder det avkoppling och semester med ljusa, varma sommarkvällar som avnjuts i gemenskap med släkt och vänner.

Låt mig få skicka med en vädjan till er under sommaren: Bjud med de som är nya i vår gemenskap till era sammankomster. Låt oss tillsammans se till att ingen blir en sommarkatt!

Till sist vill jag önska er alla en riktigt skön sommar!

Mjau!

/David

Den 10 augusti 1628 seglade det stolta regalskeppet Vasa ut från kajen vid slussen i Stockholm. Vasa hissade segel och sköt salut Hon skulle ta sig till Älvsnabben för att där ta ombord 300 soldater och sedan skulle hon segla vidare ner till Polen och Danzig för sitt första uppdrag. Men redan efter några minuters seglats krängde fartyget till av en svag vindpust från söder. Hon rätade på sig men en kort stund senare när hon kom ut på lite mer öppet vatten fick två vindpustar henne att kränga kraftigt mot babord. Vattnet forsade in genom de öppna kanonportarna och fartygen började genast att sjunka. Man försökte räta upp henne med det var meningslöst. Det stolta regalskeppet Vasa sjönk på sin jungfruresa knappt ute ur sin hemmahamn på 32 meters djup. Katastrofen var ett faktum.

Uträkningar av betydligt senare dato har visat att Regalskeppet Wasa skulle ha kantrat redan vid en bris på 4(!) sekundmeter.

För liten bottentyngd

Idag är expertis rörande överens om att Vasa sjönk därför att barlasten, bestående av många ton med stora stenbumlingar, längst ner i Vasas hålskepp inte räckte som stabilisator och motvikt mot överbyggnaden, kanonerna, masterna och seglen.

I förhören efter Vasas förlisning framkom att man låtit göra ett stabilitetstest innan seglatsen. Man hade låtit 30 man springa fram och tillbaka över övre däck när skeppet låg vid kaj nedanför slottet. Närvarande var bland annat Amiral Klas Flemming. När de 30 männen hade sprungit fram och tillbaka tre gånger höll skeppet på att kantra. Amiral Flemming stoppade genast provet men lät ändå Vasa segla ut på sin jungfrutur.

Ibland kan mitt liv vara som regalskeppet Vasa. Jag vill gärna att det ska synas utåt att det går bra för mig. Likt det rikligt utsmyckade regalskeppet är jag mån om min yttre fasad. Yrkestitel, ägodelar och ställning blir som överbyggnaden på Vasa. Det är så lätt att fastna i det yttre och det som ytligt sett verkar bra. Men utan motvikten i botten, utan en inre barlast kantar mitt liv likt vasaskeppet vid minsta vindpust.

Jesus som barlast

Enligt Nya testamentet så är tron på Jesus det som ger balans och motvikt i våra liv. Jesus är själva barlasten. Med Jesus i vårt inre "hålskepp" får vi en motvikt och en inre stabilisator som gör att vi klarar av betydligt mer än vindpustar på 4 sekundmeter. Faktum är att med Jesus som barlast så får jag en ny syn på hur mycket "överbyggnad" jag behöver i mitt liv.

När sedan överbyggnaden stämmer överens med barlasten kan jag möta vindbyar som är betydligt starkare än 4 sekundmeter, ja till och med stormvindar.

Undvik skeppsbrott

Om du likt Amiral Flemming märker att "det nästan kantrar" redan när du ligger vid kaj, så är det nog dags att se över både barlasten och överbyggnaden i ditt liv. Det farligaste vi kan göra är att ignorera "kantringstendenserna" i livet och segla på i stolthet och envishet.

Paulus skriver i 1 Tim 1:19 om några som faktiskt "lidit skeppsbrott i tron".

Se till att både ditt liv och din tro har en överbyggnad och en barlast som motsvarar varandra! Med Jesus i båten undviker du skeppsbrott och kan precis som texten i barnsången säger "le mitt i stormen"!

/David

Min son Jonathan (då 4 år) kom till mig en morgon. Han hade hittat ett halsband i vardagsrummet som någon i familjen hade lagt där kvällen innan. Halsbandet var gjort av ett enkelt kors i trä med en silverkedja. Jonathan höll upp det och sa: - Pappa, har Jesus ledigt idag?

Det hade nyss varit påsk och även en fyraåring uppfattar på sitt sätt innebörden i påskbudskapet att Jesus dog på korset för oss.

Jesus hängde nu inte längre på korset så han hade nog tagit ledigt menade Jonathan.

Jag behöver väl inte nämna att jag hade svårt att inte skratta.

Visst är det charmigt när barnen uttrycker sig på sitt sätt. Samtidigt har den där frågan stannat kvar inom mig: Tar Jesus ledigt ibland?

Det är härligt att få stanna upp ordentligt kring påskens budskap med alla dess dimensioner. Vi behöver verkligen påskens rastplats för att vila oss och hämta ny kraft. Påsken är ju på många sätt den kristna församlingens största högtid.

Men vad händer efter påskhelgen. Hur gestaltar vi som kristen församling att Kristi försoning och uppståndelse inte bara är aktuell under påskhelgen? Tar Jesus ledig för att samla kraft till nästa påsk? Naturligtvis inte! Men hur är det med församlingen och oss enskilda troende? Tar vi ledigt ibland från tron. Är vi kristna bara på söndagen i kyrkan? Finns det tillfällen då det är mer bekvämt att inte bekänna sig som kristen?

Vad betyder det egentligen att vara kristen i Sverige idag?

Samhället och dess struktur ser helt annorlunda ut idag mot vad det gjorde när "frikyrkan" växte fram i Sverige på 1800-talet. Av utrymmesskäl hinner jag inte gå in på det i denna artikel utan låter det stå som ett konstaterande. Förmodligen har också sättet att leva ut kristen tro förändrats markant från 1800 talets Sverige till dagens moderna samhälle på 2000-talet.

Inte heller det hinner jag fördjupa här.

I Hagakyrkans vision finns bl a orden OAS, LIVSNÄRA och GEMENSKAP. Jag tror att dessa ord och dess betydelse kan ge oss en vink om vad det innebär att vara kristen på 2000-talet.

- Kristet liv handlar om att vara en Oas i livets öken. Tyvärr uppfattas vi som kristenhet ibland mer som öknen i livets oas när vi fastnar i former och traditioner.

- Kristet liv handlar om att leva nära livet med grannar och vänner.

Ibland vågar vi inte släppa loss livet utan lever ett slags kristet liv i respirator där den mesta tiden går åt till att underhålla vår egna tro.

- Kristet liv handlar om att vara en gemenskap där relation går för både prestation och position och där kärlek går före verksamhet.

Även om vi ibland fångas i verksamhetsfällan i vårt kristna liv så finns det en befriande väg att gå bort från kraven och alla "måsten". Det handlar om att låta tron få påverka hela livet.

- Våga tro att Jesus Kristus är din oas där du får dricka och vila för att sedan kunna ge vidare av din tro till andra.

- Våga tro att Jesus Kristus vill delta i hela ditt liv. Han vill hjälpa dig att leva livsnära, med honom och dina vänner.

- Våga tro att "mer av Jesus" är vägen till full gemenskap.

Nej, Jesus tar inte ledigt!

Det är därför korset är tomt.

Han är upptagen med att vilja leva i dig just nu!

/David